Eva Albertsson

Doktorand, zoofysiologi

Tel: 031-786 36 83 | eva.albertsson@bioenv.gu.se

Forskningsintressen

Människans framfart det senaste århundradet har orsakat många förbättringar för människan i kombination med många försämringar för vår omgivande miljö. I flertalet länder har man valt att övervaka dessa förändringar i olika miljöövervakningsprogram. När det kommer till att övervaka miljögifter, så kan man göra det på olika sätt: kemiskt eller biologiskt. Medan kemisterna mäter halterna av miljögifter övervakar vi biologer effekterna av dessa.

För att undersöka giftigheten av ett ämne kan man t.ex. undersöka vilken mängd av ämnet som krävs för att leda till att en organism dör. Denna information har dock begränsad relevans, då en organism sällan utsätts för endast en kemikalie i hög dos under kort tid i sin naturliga miljö. Den vanligaste exponeringsformen är istället mängder av ämnen i låga doser under en hel livstid. Dessutom önskar vi upptäcka effekter av gifter innan de har uppnått så höga koncentrationer att individer dör. Således finns det ett behov att kunna mäta effekter av låga koncentrationer av gifter, innan de hunnit orsaka allvarlig skada på individ eller population.

Av den anledningen arbetar många ekotoxikologer med att mäta biologiska markörer (biomarkörer) i individer exponerade för gifter. En biomarkör är en mätbar förändring hos den utsatta organismen, t.ex. en förändrad halt av ett protein i blodet. En klassisk biomarkör är proteinet vitellogenin i hanfisk. Vitellogenin finns normalt i höga halter hos könsmogna honfiskar, men kan öka kraftigt hos hanfiskar som utsätts för ämnen som liknar kvinnliga könshormoner. Detta kan ske nedströms våra avloppsreningsverk, där ämnen från p-pilleranvändning kommer ut i naturen. Höga halter av dessa ämnen kan leda till att hanfiskar blir tvåkönade och får en minskad möjlighet att fortplanta sig. Innan detta har skett ökar dock halten av vitellogenin, vilket alltså kan användas som en tidig varningssignal som uppträder innan fertiliteten blivit nedsatt.

Mitt forskningsmål har varit att utveckla en ny biomarkör. Inom detta område disputerade jag den 14:e oktober 2011.

Ladda ner min avhanding:

Titel: From Proteomic Analysis to Biomarker Application-Studies of Carbonyl Reductase in Fish (1,33 MB)

Publikationer:

Holmberg, A., Fogel, J., Albertsson, E., Fick, J., Brown, J.N., Paxéus, N., Förlin, L., Johnsson, J.I., Larsson, D.G.J., 2011. Does waterborne citalopram affect the aggressive and sexual behaviour of rainbow trout and guppy? Journal of Hazardous Materials 187, 596-599

Albertsson, E., Larsson, D.G.J., Förlin, L., 2010. Induction of hepatic carbonyl reductase/20β-hydroxysteroid dehydrogenase mRNA in rainbow trout downstream from sewage treatment works - Possible roles of aryl hydrocarbon receptor agonists and oxidative stress. Aquatic Toxicology 97, 243-249
Carney Almroth, B., Albertsson, E., Sturve, J., Förlin, L., 2008. Oxidative stress, evident in antioxidant defences and damage products, in rainbow trout caged outside a sewage treatment plant. Ecotoxicology and Environmental safety 70, 370-378.

Albertsson, E., Kling, P., Gunnarsson, L., Larsson, D.G.J., Förlin, L., 2007. Proteomic analyses indicate induction of hepatic carbonyl reductase/20β-hydroxysteroid dehydrogenase B in rainbow trout exposed to sewage effluent. Ecotoxicology and Environmental safety 68, 33-39.