Anna-Karin Björsne

Doktorand

Tel: 031-786 3741
E-post: anna-karin.bjorsne@bioenv.gu.se
Fax: 031-786 2560

Forskning

Det övergripande målet med min forskning är att identifiera och särskilja mellan de mikrobiella processer som står för lustgasutsläpp i skogsmark med hjälp av stabila isotoper, samt förstå vilka miljömässiga faktorer som påverkar utsläppen.

Halten av lustgas (N₂O) i atmosfären ökar, vilket till största del beror på att gasen släpps ut som en restprodukt av mikrobioella processer i mark. Det är oroväckande, dels för att N₂O är en mycket stark och långlivad växthusgas som har påverkan på klimatet, men också för att den spås bli huvudorsaken till minskningen av stratosfäriskt ozon under de närmaste hundra åren.

För att få en uppfattning om hur N₂O-utsläppen påverkas av förändringar i markanvändningen kan man använda modeller. Modellerna är dock i de flesta fall utvecklade för intensivt brukade marker, såsom gödslad jordbruksmark, där nitrifikation och denitrifikation är de processer som i huvudsak står för utsläppen. I skogsmark är förutsättningarna emellertid annorlunda. Här konkurrerar även andra processer om kvävet, och N₂O bildas som restprodukt också i en del av dem. Eftersom den allra största delen av Sveriges yta täcks av skog är det viktigt att få ökad förståelse för de vilka faktorer som påverkar dessa processer så att även utsläpp från skogsekosystem blir korrekt representerade i modeller.

I projektet ingår fyra olika försöksplatser i Sverige och Danmark, längs en klimatgradient från norr till söder. Inom varje försöksområde kommer jag även att undersöka hur utsläppen påverkas av faktorer som kvävegödsling och vilken trädsort som växer på platsen. För att spåra den mikrobiella aktiviteten i marken kommer jag att ta jordprover från de olika platserna och märka dem med den stabila kväveisotopen ¹⁵N. Resultaten från experimenten kommer analyseras med hjälp av en särskild modell, i vilken det är möjligt att kvantifiera de olika processerna i kvävecykeln.

Kunskapen som fås av projektet kommer att användas för att ge en bättre experimentell bakgrund till modeller och på så sätt simulera N₂O-utsläpp på ett mer realistiskt sätt. Förhoppningsvis leder det även till utveckling av mer effektiva tillvägagångssätt för att minska utsläppen av N₂O.